Yes man
Som en tidig julklapp bjöd jag min flickvän på bio, vi gick och såg Yes man som är en komedi med Jim Carrey i huvudrollen. Eftersom komedier med Carrey sällan brukar vara dåliga kändes det som ett säkert kort, och det var det också!
Filmen handlar om Carl som är en kille som jobbar på en bank i Los Angeles, han är runt 40 år och hans liv är enformigt och tråkigt. Carls vänner försöker desperat att uppmuntra honom, men Carl ignorerar telefonsamtalen och kommer med nya bortförklaringar hela tiden, men när han missar sin bäste vän Peters förlovningsfest får hans kompisar nog och slutar att höra av sig.
En dag träffar Carl sin gammle vän Nick på sin lunchrast, de pratar och vännen säger att han har gått med i en grupp där man måste svara ”ja” på alla möjligheter och frågor man får, och att detta har gjort honom lycklig. Nick uppmanar honom att gå på ett möte för att bli en ja sägare, Carl tvekar först men nästa dag går han trots allt på ett yes möte. Carl tycker att allt detta verkar vara nonsens, men när han i princip blir frälst av Terrence Bundley och får förklarat för sig att alla chanser leder till nya chanser så inser han att detta kanske inte är så dumt, och att han på detta vis kan rädda sin vänskap. Det första Carl svarar yes på är att skjutsa en uteliggare till sitt hem, det ena leder till det andra och Carl träffar Allison, som han får känslor för.
Filmen rullar på och man får se hur konsekvenserna av allting som Carl svarar ja till urartar sig. Han hamnar i krogslagsmål, hoppar bungyjump, lär sig flyga, lär sig spela gitarr, lär sig koreanska, festar hela nätter och skaffar sig massvis utav kompisar. Alla kompisar Carl lär känna, alla upplevelser och all lärdom får Carl senare nytta av i filmen. Samtidigt som allt detta sker så bli hans förhållande med både hans vänner och Allison bättre och bättre.
Jag gillade verkligen den här filmen, Carrey är en mästare på komedier och han lyckas även i denna film. Handlingen är stabil rakt igenom och man tröttnar inte under filmens gång. Scenen när Carl pratar koreanska fick mig att nästan gråta av skratt, och när han blir osams med Allison känner man verkligen hur dåligt han mår.
På IMDB är betyget på filmen 7,3/10. Jag ger den 8,10 för att det är den roligaste komedin jag sett på flera år! (förutom Step Brothers som jag verkligen rekommenderar!) Trailern till filmen finns här ovanför, men jag rekommenderar verkligen att du ser hela filmen!
Genre: Romantisk Komedi
Regissör: Peyton Reed
Release: December 2008 (Sverige)
Skådespelare: Jim Carrey, Zooey Deschanel, Bradley Cooper mfl.
Betyg: 8 / 10
Gillade du denna recension, eller har du egna synpunkter? Kommentera gärna och pusha länken!
Prenumerera med Rss
Prenumerera med E-post
Mandis
25 december, 2008 kl 16:19Jättebra recension! Låter definitivt värd att se, jag tycker om komedier så det passar bra. ^^
Lachan
25 december, 2008 kl 18:04Så länge den inte är som Liar-Liar så lär den ju vara bra. Kul att Carrey har börjat med komedier igen!